Jag har slutat hålla för andan nu.

Jag andas friska luften och varma ljuset.

Märkte ni att jag inte tog in någon luft?

Märktes det att jag stod i skuggan av höga huset och låga solen?

Jag har slutat hålla för ansiktet nu.

Jag torkar tårarna för att det känns bättre.

Märkte ni att de tog slut på något vis?

Och märktes det att jag faktiskt skrattade vissa dagar och vissa nätter?

Jag har slutat önska mig blå.

Jag tänker både bakåt och framåt.

Märkte jag att det var svårt att tidvis gå helt ensam på vägen?

Märktes det att jag alltid ändå försökte gå mot ljuset?

(somliga saker ändras aldrig)

Jag har slutat gråta för framtiden.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var en vacker kväll men ingenting var vackert. Det var lätt luft ute men ingenting var lätt. Träden sträckte sig så högt mot himlen men det fanns ingen himmel. För du var inte här. För du är inte här.   ...

Här på ön växer gräset fortfarande sig grönt och stenarna ligger kvar i murarna.   Precis som då.   Här på ön flödade ölen brun och solen både lyste upp och kastade skuggor över hedar och hjärtan.   Precis som nu.   Och hu...

Jag var ett svin. Ett ledsamt ensamt svin. Och det jag gjorde mot dig hoppas jag ingen ska göra åter. Jag ska aldrig göra så igen för det kan mitt hjärta inte bära. Och kanske förlåter du mig aldrig riktigt. Och kanske förlåter jag mig aldrig riktig...

Idag är kroppen ett darrande löv Darrande röst Och gråvita moln överallt Den tunga leran under fötterna mina Och i huvudet flyter tankarna men de är svåra att konkretisera.   Jag har gått en lång väg men jag har inte gått helt ensam   Idag är staden...

Våren är här igen. Och när jag passerade Rektorsvillan luktade det tungt och sött från scillorna som sjöng om alla tidigare vårar och alla tidigare sorger.   Jag åker till en annan stad. Och tänker och försöker säga nåt för att vakna ur min egenfram...