Våren är här igen.

Och när jag passerade Rektorsvillan

luktade det tungt och sött från scillorna

som sjöng om alla tidigare vårar

och alla tidigare sorger.

Jag åker till en annan stad.

Och tänker och försöker säga nåt

för att vakna ur min egenframkallade slummer.

Vi pratar om idéers sociala konstruktivitet

och om den ekonomiska och emotionella verklighetens betydelse

och tankerynkan skär djupa veck

i min panna.

På samma sätt som oro.

På samma sätt som solen.

Jag har ett rum här

där man kan sitta i fönstret

på grön marmor och titta

ut över en tom innergård i sten

med solen i ögonen,

bilarnas envisa brus i öronen och alla tidigare vårar

och alla tidigare sorger i hjärtat.