Jag var ett svin.

Ett ledsamt ensamt svin.

Och det jag gjorde mot dig

hoppas jag ingen ska göra åter.

Jag ska aldrig göra så igen

för det kan mitt hjärta inte bära.

Och kanske förlåter du mig aldrig riktigt.

Och kanske förlåter jag mig aldrig riktigt

men jag fick ett val, eller kanske var det inte ens ett val,

mellan nåt som kanske var oss

och mig.

Och jag tog det själviska alternativet

för jag höll på att drunkna inombords

för jag höll på att drunkna utombords.

Och det fanns inga livbojar i syne.

Men kanske borde jag letat upp en åt dig först.

Innan jag simmade bort.

Innan jag simmade hem.

Förlåt för det.

Idag är kroppen ett darrande löv

Darrande röst

Och gråvita moln överallt

Den tunga leran under fötterna mina

Och i huvudet flyter tankarna

men de är svåra att konkretisera.

Jag har gått en lång väg

men jag har inte gått helt ensam

Idag är staden ett smutsigt virrvarr

Smutsiga gator

Och gråvita fläckar överallt

Den tunga luften över huvudet mitt

Och under fötterna vaknar jorden

Men det tar längre tid än så.

Jag ska aldrig mer gå ensam.