Ensamhet skakar om hennes hår

Vinden gör henne tårögd

Havsluften fuktar kinderna

Så röda av den bitande brisen.

Och hon flyger iväg själv,en ensam grå fågelskrämma.

Klubb Kul

Smaka min hud,

mitt livmin kropp.

Min värld!

Och allt runt om mig

Som alltid snurrar

Och samtidigt

står

Förbannat still.

Förbannat still

och snurrande.

Smaka mitt salt, min sötma, mitt illamående och skakande.

Testa mitt rus, min glädje, min ångest och rastlöshet.

Innan du ens kan försöka förstå mig.

Vad det stormar!

Är det alla som suckar samtidigt eller

kanske bara du?

Och vattnet som rinner längs gatstenarna

vem var det som hällde ut allt det?

Du igen? (spillde ut, eller var det med flit?)

Om det blir kallare och allt fryser, blir det svårt att gå.

Bara rädslan för mig själv finns kvar i luften när jag slagit mig så hårtatt jag inte längre kan tänka.Jag kan inte sova, och du gör det knappast lättare. Jag skulle kunna svära och skrika i alla evighetens minuter bara för att ha något annat att känna i huvudet.Att bara ligga här och höra klockan gå...

och känna ögonen fyllas med vattenoch tömmas på tro, hopp och allt vackertoch tömmas på vatten, och fyllas med trötthet

...känns.

Stjärnklar mörkblå himmel.

tunga vita träd. 

Och jag halkar. 

Det stora tysta och vita är här.

Vattenånga runt mig, kristaller.

Mitt sinne tungt men ändå lätt och svävande.

Dina ögon kändes så kalla och frostbelagda

Läpparna hårda och vitnande

Alla ord var som redan sagda

Jag sänkte mitt huvud och bad dig sluta

Bad om nåd, naken och

darrande.

Jag är skrämd,

du behöver inte skjuta.

Dina ögon spetsade mig

Likt istappar som skjuts iväg

Rösten, orden genomborrade mig

som en alltför hög

ton.

När jag vaknarkänns lederna stela

Fryser blodet till is under natten?(

eller kanske när du går förbi mig?) 

Solen ska tina min frusna tid

som varit stel som i en frysbox

sen i vintras.

Solen ska koka mitt tinande liv

tills jag flyger som ånga

upp till molnen över er alla.