Senaste inläggen

Av Maja Lagerqvist - 25 februari 2008 19:42

Jag minns den där resan

då jag var liten. Och vi åkte med bil

genom hela länder

och landade i helt nya system och andra skuggor.

Det var farliga färjor med bruna tvålar

och stora skorstenar med svart rök.

Det var igenvuxna lekparker och grå cement

 istället för gräs.

Vi sov i bilen med gardinerna fördragna

eller övernattade i slitna rum med fula möbler.

Det var tidiga mornar och man vaknade i bilen

med fukt på rutan och nybakat bröd från ett bageri.


Sommarnätterna lyste i blått sken när vi såg fladdermöss

och hörde syrsor.

Och man var fortfarande liten & barn

och sommarlovsveckorna tog aldrig slut.

Av Maja Lagerqvist - 25 februari 2008 19:38

Den sommaren var flugorna galna.

Runt de flög

Som flygplan med berusade piloter.

Kanske var det en annorlunda energi i solen

den sommaren.

Det var varmt

på kvällarna.

Och havet var kallt och blågrönt

på dagarna.

Och guldstänk överallt.

Av Maja Lagerqvist - 25 februari 2008 19:37

Himmel så långt man kan se

så långt så det punkterar hjärtat.

Det finns någonstans jag vill fara

Ska ta mig dit någon dag och bara stirra och

hålla hårt i jackan och håret

För där blåser man nästan bort om man inte håller fast i allt

på den bleka stranden där man kan bli fast för alltid


Där går vinden nästan genom sand och sten

och knuffar dig till en punkt då det inte finns någonting att återvända till

Det kallas väl the point of no return

för där är havet och himlen till slut ett

och

sånt punkterar en kropp som min

Av Maja Lagerqvist - 25 februari 2008 19:07

När vi satte fart var det som om jag reste

tillbaks i tiden

och överallt satt minnena och sjöng

vackra sånger

om hur allt hade varit.

Men när jag tittade ordentligt var det fortfarande det.


Det var som om naturen växte och

människorna blev som små dockor

och levde stillsamt i sina små dockhus med gula fönster som lyste i natten.


Allt var så märkligt och betydde så lite och så mycket

landskapet höjde sig

över allt annat, och var kung.

Av Maja Lagerqvist - 25 februari 2008 19:05

citykyrkan, fjärde mars 2003

Du säger att det gör ont i hjärtat

all upprustning och nedrustning.

Hur allas liv blir pornografi

och sånt alla kan se även om man inte vill.

Den här kalla vintervärlden i kalla Vinterstockholm

fryser dig ända in till benmärgen

ända in till själva livet.


Nu skyddar inga preventivmedel eller bilbälten dig längre.


Allt går nu på högsta hastighet,

in i väggen,

in i elden,

äta askan.


Många blundar tills de släcker sänglampan.

Då gråter de,

då gråter du.

För allt i världen, för allt i dig.


Det gör ont i hjärtat säger du

Och jag hittar inte ens rätt ord

Och skriver fel om fel saker

För det finns så mycket som jag måste göra hela tiden.


Men du har ont i hjärtat

och jag har ont i kroppen

överallt.


Ingen av oss orkar varken gå eller släppa taget nu.


När jag tittar på dig ser jag spåren av natten

och nu blundar faktiskt du också

Jag försöker se men när inte ens du orkar betrakta

finns det liksom ingen kvar att hålla fast vid

ingenting kvar att hålla tillbaka, att rädda.


För jag vill att du ska rädda mig

om jag ska kunna rädda dig.

Om jag ska kunna rädda världen.

Av Maja Lagerqvist - 25 februari 2008 18:39

 Sågmyra

Nu drar hösten in och snart kommer väl vintern.

Det närmar sig att flytta bort igen. Vänta på våren i lägenheten,

där ingenting växer av fri vilja.

Inget solljus når in genom de nytvättade glasfönstrena.

Inte som här ute. Inte som i backen vid stugan.

Och varje år blir det samma saknad,

över allt man inte kan göra, få tillbaks eller skapa.

Hela kroppen kliar, men alla rörelser gör för ont för att du ska orka.

Och nu kommer ju snart vintern, hösten har redan dragit in löv i stugan, på backen.

Där ute börjar det bli kallt.

Och himlen är redan blå på ett sätt den bara blir när dagarna är för korta

 och månaderna blir för långa då du måste flytta.

De dagarna du verkligen vill vara ute, men kylan, smärtan och allt annat hindrar dig.

Tills våren igen. Då kanske allt föds igen.

Så som det alltid gjort och alltid ska göra.

Av Maja Lagerqvist - 25 februari 2008 18:37

Snott från andras vackra världar

Allt det här

det vackra

allt har jag bara till låns

inte mitt på riktigt

inte mitt

inte fullt ut

och snart

snart inpå

måste jag härifrån

eller det vackra iväg från mig


jag hör nog hemma någonstans jag med!

men antagligen inte här.

allt är nu så vackert

och sorgligt

och passar mig men inte min värld


så snart far jag nog hem

och tar mitt och mina

till en annan stad, ett annat land, en annan värld.

men jag kommer alltid känna

längta.

Längta efter allt det där vackra

och sorgliga

som finns här,

i mig bara till låns

men ända så verkligt.

Av Maja Lagerqvist - 24 februari 2008 18:56

Jag skulle vilja skriva

den bok du skulle orka läsa.

Jag skulle vilja vara så mycket

för så många,

men jag vet inte ens vad jag är för någon.


Jag skulle vilja vara

 den som fick dig att se upp mot himlen

de dagar man faktiskt kan se någonting.


Det är så mycket jag skulle vilja

säga till andra

och så mycket som aldrig kommer att bli sagt.


Det är en jävligt stor värld vi kommit till

och det är så mycket som inte kommer bli som man vill.

Så mycket ord som kommer att låta fel

och så mycket som kommer att bli precis som man kunde tänka sig

Inte precis men nära nära nära

så man tänkt

Skapa flashcards