Senaste inläggen

Av Maja Lagerqvist - 24 februari 2008 18:05

Jag vill att det ska bli imorgon, nu genast.Vill inte ligga här och sopas hit och dit av alla lömska, härliga och hemska drömmar som håller mig vaken.Och jag trodde verkligen att det hade blivit bättre. Nästan bra.Jag hade redan andats ut, funnit dagen och solen och nästan prisat mig själv och livet. Nu vet jag inte alls vad som händer.

Av Maja Lagerqvist - 24 februari 2008 18:05

Nu pratar och lever promenaderna

I de fria timmarnas lugn.

När solen kastar

sina första guldmynt över stan,

syns de gömda skuggorna

bakom även de finaste fasaderna.

Alla ser på livet med nya ljusa ögon

Ser sig om och ler över de gamla markerna

Tar nya steg och värmer sina händer

Och vandrar hem, till kaffet och de mikrouppvärmda kanelbullarna, genom de pånyttfödda parkerna.

Av Maja Lagerqvist - 24 februari 2008 18:03

 En lång väntan

På att allt ska spricka

Och läcka ut

Sitter själv och ser

Alla hålla med och nicka

Snart är den slut 

Snart börjar det

Nyansernas födelse

Som slutar i det vita

Och jag längtar redan

Till början av dess förödelse

Och det jag då ska hitta

Av Maja Lagerqvist - 24 februari 2008 18:02

Vem var han egentligen?

Han som kom hem i din värld

Och gjorde nåt litet till stort

Han som störtade in som vinden

Och försvann lika fort. 


Som visade dig en annan värld

Med leenden av annan mening

Som visade dig in på vägen

men inte att den var så hård

och så stenig.

Av Maja Lagerqvist - 24 februari 2008 18:00

Jag skulle vilja skriva ner dig här

sen kunde jag öppna ibland och titta på dig

Sen skulle jag stänga och inte tänka så mycket mer på det.


Enkelt.

Av Maja Lagerqvist - 24 februari 2008 18:00

Celsius 

Klämd mellan Gula tegelbyggnader,

och luften är gammal

Dammet flyger runt bänkarna

och stänger in mig i en cirkel av hopplöshet.

Av Maja Lagerqvist - 24 februari 2008 17:59

 Mina egna suckar

Jag har tappat snöretoch balansen

Och vägen som jag gick på, försvann för fort

in i dimman

när jag blundade,för ett ögonblick. 


Så nu står jag här, ganska fallen.

Utan paraplyf

ör mina egna regndroppar. 


Så nu står jag här igen, utan vindskydd

och utan vindtät jacka för de hårda vindarna

från mina egna suckar.

Av Maja Lagerqvist - 24 februari 2008 17:58

Sakta, saktar ner

dagen dör och en dov himmel föds i blått.

Och suddar ut alla spår av strimmorna

som bränns

i morgon...

Ljuset på de genomskinliga bladen

sögs ut och blev svart. 


Imorgon ska de lysa igenom igen.

Ovido - Quiz & Flashcards